Mijá luotta – våra spår:  Fotsulan är vänd uppåt. I den samiska förkristna tron fanns Sájvvá, dödsriket. Dödsriket är som den här världen men upp och ned kanske bak och fram. Det vet ingen. Tanken är att de nakna fötterna ska möta fotsulan av de besökande. Det ger en intimitet och möjligtvis en förnimmelse av en annan värld. 

Tenn är ett material som har använts både i den lulesamiska och sydsamiska dräkten. På sydsamiskt håll används tennbroderi i både barmklädet, silverkragen och bältet. Att använda tenn är att knyta an till duodji - vaetnoe (samisk slöjd).

 

Almerabda - horisonten: Horisonten är odefinierbar. Det är framför bakom, nu och dåtid. Det är något bortom bergen som är oförklarligt. Jag vill att det ska vara öppet och oförklarligt. Att betraktaren får göra sin egen tolkning. 

 

Máttarmuora: 15 trädstammar från det brandhärjade området, Älvdalens skjutfält. Fortifikationsverkets skog brann sommaren 2019 och avverkades skogen under hösten. Stammarna var i fint skick. Det var rötterna som har brunnit. Förr kunde virke eldas för att kådan skulle skydda träet mot röta. Vanligt när stockar skulle ligga mot marken. Det virke som användes är gammal segvuxen fura. 

 

Jag har blivit inspirerad av en trumma som min pappa, Lars Pirak har gjort. Trumman användes av noajdde - shamaner under ceremonier i den förkristna religionen. Pappa gjorde tre trummor i slutet av 1960-talet. De ställdes ut vid tre olika tillfällen och alla tre blev stulna. Så jag har köpt tillbaka en av trummorna. 

 

Det hände något när jag såg trumman. Dess baksida. Huggen, grov och väldigt dekorativ. Ett minne kom tillbaka. När vi, min familj och jag var, till fjälls. Hur männen satt vid eldstäderna med en pinne i handen och graverade. De testade olika gravyrer, de graverade på fri hand för att öva på att få till en vacker gravyr. Men minnet återväcktes också för hur vandringsstavar utsmyckades. Det var väldigt vanligt då jag var barn att en vandringsstav var mer än en vandringsstav. Det var ett sätt att fördriva tiden när man pausade under vandringen och samtidig sätta sin prägel på staven. 

Jag var även i Nya Zeeland när trumman köptes in. Jag såg de maoriska fantastiska träsniderierna. Det var raka linjer och uddstick. Precis som de samiska gravyrerna. De kombinerar dem på annat sätt men idéen fastnade i mig. Jag tror att något skulle hända med att se den samiska gravyren stort. Tre av stammarna ska graveras. Jag har gjort tre skisser på gravyrer. När min bror fick se dem sa han, det är väldigt lulesamiskt. Och jag som aldrig har graverat inser att jag har en djup inneliggande kunskap om hård slöjd som jag inte var klar över att jag hade. I några av de andra stammarna ska jag gjuta tenn i. Det är inspirerat av gjutna tennbälten från sydsamiskt område.